LCHF

För två veckor sedan började jag med LCHF. Jag har hört från flera håll att det skulle kunna hjälpa min IBS-mage, så jag tänkte att det kan väl inte skada att testa? Så nu är jag igång! Och magen har inte varit så här bra på många, många år. Det är helt fantastiskt! Jag tror att det kan ha varit gluten som varit boven hela tiden.
På dessa två veckorna har jag dessutom tappat 6 kg och 3 cm runt midjan. Nu jäklar, nu är jag supertaggad! Nu SKA den här förbannade övervikten bort!
En dröm jag har är att slippa handla kläder på speciella avdelningar för tjockisar. Tänk att kunna handla som "normala" människor, vilket urval! För tjockisar finns det nästan bara tantkläder, vilket inte alltid är så kul att ha på sig.

Stor pojke!

Den 21 September började Ted krypa, äntligen! Han har blivit så mycket nöjdare när han kan ta sig dit han vill. Jag hade dock lite svårt att glädjas den dagen, eftersom brorsan hittade Sickan överkörd på morgonen... Fy vad ledsen jag har varit (är), så tomt det är hemma.

Idag ställde han sig upp för första gången! Mot öppna spisen såklart, det är vad vi har trott hela tiden. Han har antagligen ställt sig upp där förut fast vi inte har sett det, för ljusen har legat ute på golvet fast jag har tyckt att jag har ställt dom tillräckligt långt in. Så stolt över min lilla duktiga pojke!

Två tänder till har han fått, "vampyrtänderna". Dom kom upp den 6e och 8e Oktober. Och efter att dom sprack upp har han blivit en helt annan bebis. Dom måste ha gjort ganska ont!

Pysseldag

Igår var det dags för en pysseldag. Jag behövde verkligen en paus från vardagen. Idag känner jag mig som en helt ny människa! Och en riktigt fin kudde blev det också!

 

Jag har tänkt att jag ska fixa en liten myshörna till Ted på hans rum. Men då måste jag först fixa lite fler kuddar, och det är ingenting jag kan lägga pengar på denna månaden, så får se när det blir av. Kanske att jag hittar någon gammal kudde och tyg här hemma, eller mamma kanske har något över, ska fråga henne... Vill ju fixa och dona NU!

Tänder!

Och så var det ännu en gång dags för tänder. Och nu är det "vampyrtänderna" i överkäken som kämpar sig ut. Och min stackars pojke är så ledsen... Det måste göra ont och klia nåt bedrövligt, för nu har han inte haft någon bra vecka, och tänderna är fortfarande inte uppe. Men det kommer inte dröja många dagar till... Och jag kämpar och kämpar med att inte bli arg och grinig, han har ju ont stackarn. Men till slut sviker tålamodet, jag blir arg, och sen jätteledsen och dåligt samvete för att jag blivit arg. Hoppas tänderna kommer upp snart!

Häromdagen var vi nere på lilla spåret och tog lite fina kort.
Även fast jag och Ted har varit på dåligt humör båda två någon vecka, så är jag idag fylld med en sån stor kärlek till denna underbara pojke! Jag är sådär löjligt stolt över att vara hans mamma, och jag känner mig så lyckligt lottad att jag fick bli mamma till den här fina killen.

Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag älskar dig!

Underbar dag!

Igår var en underbar dag! Jag fick finbesök av en kompis och hennes barn, som jag inte sett på 2,5 år. Oj vad jag har saknat henne! Nu hoppas jag att vi kan träffas oftare i framtiden.

Lite fina bilder på Ted och A blev det också!

Flaggspel

Nu var flaggspelet klart. Jag har varit ganska trött på att det är så lite färg på Teds rum. Ett barnrum ska vara fyllt med färg! Och ett pojkrum måste väl inte bara vara blått och grönt? Slängde in lite rosa också, och det blev jättefint! (Färgerna ser lite väl bleka ut på bilden)

Jag är nöjd, nu får vi se vad nästa projekt i "pimpa Teds rum" blir.

Jämföra...

Sitter just nu med en kopp kaffe i handen och en pisse i knät, och försöker vakna. Hur kan bebisar bli pigga så fort efter sömn? Jag förundras över detta varje morgon. Jag behöver iallafall en timme på mig innan jag blir som folk. För Ted räcker... 2 minuter? Så är det väl med dom flesta barn antar jag. En hyfsad natt har det varit, behövde bara springa in till han två gånger. Så nu är nog förkylningen på väg bort för denna gången. jag känner mig också mycket, mycket piggare.

 

Varför ska man alltid jämföra med andras barn? Jag blir superstressad av detta, men kan inte låta bli! Som detta att han inte kryper, eller ens ålar sig framåt, fast flera barn i vår föräldragrupp gör det. Och då ska tilläggas att Ted är äldst. Jag vet, alla barn utvecklas olika, man ska inte jämföra, men jag gör det tyvärr ändå. Ibland utan att jag ens tänker på det. 

Denna veckan är A på kurs. Efter att han blev arbetslös den 1 Juli har han bara gått hemma, och det är så SKÖNT att vara ensam hemma igen! Bara jag och Ted (och katten Sickan förstås), och jag går runt och plockar lite för mig själv utan att bli irriterad på att A bara sitter vid datorn, underbart! Idag har jag tänkt fixa ett flaggspel till Teds rum, kanske kommer upp en bild på det senare om det blir klart (beror på Teds humör). Först tänkte jag att vi skulle ta oss en liten morgonpromenad.