Och så var det ännu en gång dags för tänder. Och nu är det "vampyrtänderna" i överkäken som kämpar sig ut. Och min stackars pojke är så ledsen... Det måste göra ont och klia nåt bedrövligt, för nu har han inte haft någon bra vecka, och tänderna är fortfarande inte uppe. Men det kommer inte dröja många dagar till... Och jag kämpar och kämpar med att inte bli arg och grinig, han har ju ont stackarn. Men till slut sviker tålamodet, jag blir arg, och sen jätteledsen och dåligt samvete för att jag blivit arg. Hoppas tänderna kommer upp snart!
Häromdagen var vi nere på lilla spåret och tog lite fina kort.
Även fast jag och Ted har varit på dåligt humör båda två någon vecka, så är jag idag fylld med en sån stor kärlek till denna underbara pojke! Jag är sådär löjligt stolt över att vara hans mamma, och jag känner mig så lyckligt lottad att jag fick bli mamma till den här fina killen.
Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag älskar dig!
